Om boken: 2003 / "Vad tråkigt det är att våra vägar leder i olika riktningar", sa illern till sin vän. "Vad sorgligt", hon svarade, "att vi inte är avsedda att vandra vår väg tillsammans. Kärleken försvann inte i deras hjärtan, men de lyssnade på den högsta sanningens befallning och var och en gick sin egen väg: illern i en riktning och illern i den. andra Och till slut visade det sig att vägen till gryningen leder genom berget till havet, och vägen till solnedgången går genom havet till berget. På andra sidan berget, på andra sidan havet, träffades vänner igen och gick sedan samma väg Den högsta sanningen, som bor i våra hjärtan, känner till framtidens vägar. Och om vi lyssnar på hennes tysta röst kommer vi att finna vår största lycka som en belöning..